Jag har deltagit i ett par olika diskussioner på nätet, om att bli raggad på och om att träffa partners som tjock. Jag vet att en del inte har några som helst problem med det, och själv är jag väl ett extremfall åt andra hållet, men jag tycker att man är mer än lovligt naiv om man inbillar sig att samhällsnormerna inte smittar av sig till dejtingvärlden. Överviktiga får sämre jobb än normviktiga med samma utbildning, överviktiga blir sämre bemötta inom vården, överviktiga får höra glåpord på stan... Jag skulle kunna fortsätta hela natta!
De jag diskuterat med hävdar att allt hänger på självförtroendet, och att fettet inte spelar någon roll när man dejtar. Jag vet inte jag. Jag tror inte att jag har sämre självförtroende än de flesta jag känner, och jag har ju vid några tillfällen blivit stoppad på gatan med erbjudanden om statistroller i film och reklamfilm, så det handlar nog inte om min utstrålning. Däremot tror jag att det till mångt och mycket handlar om att människor i allmänhet inte törs ifrågasätta de ideal de attraheras av, och att de som åtrår tjockisar ofta inte törs stå för det - det har jag själv erfarit flera gånger.
Minns ni killen jag träffade i våras, som efter att vi hade legat kom på att det inte var ok att dejta en tjockis? Eller mannen som inte kunde träffas på offentlig plats för "vad skulle folk tänka om de såg en snygg kille med någon som dig?". Behöver jag nämna karln som gick igång så hårt på large ladies att det räckte för honom att klämma lite på min mage för att han skulle get off? Vi kunde inte fortsätta ses eftersom hans kompisar sa att han var sjuk i huvudet som gillade tjockisar, och han orkade inte stå upp för vad han gillade. Jag kan även nämna alla de män på dejtingsajter som i sina presentationer skriver att de söker en tjej som "tar hand om sin kropp", vilket är kod för att vara smal. För jag tar hand om min kropp! Den får sömn, mat och promenader, styrketräning ibland. Men det ska synas att man tränar! Det är det som spelar någon roll, inte hur kroppen faktiskt mår.
Jag har nätdejtat sedan jag först kom i kontakt med internet, som 17-åring, och nu är jag 32. Jag kan lova att hullet spelar roll för många män. Mina beräkningar är att 90 procent inte vill ha en stor tjej, 7 procent vill absolut ha en stor tjej, och sorgliga 3 procent bryr sig inte så mycket utan ser till andra kvaliteter. Jag önskar att den sistnämnda gruppen var större, men så ser det inte ut på de vanligaste dejtingsajterna. Visst finns skabbiga mulligt.se, om man nöjer sig med en MC-kille som röstar SD och tycker att finlandsfärja är höjden av underhållning och kultur - det gör inte jag.
Har ni förresten sett att jag lagt till små rutor nedanför varje inlägg, som ni kan kryssa i om ni är för blyga för att skriva kommentarer? Gört! Kryssa och kommentera! Jag är nyfiken på vad ni tycker om detta!
11 kommentarer:
Jag hade väll turen att träffa min pojkvän via universitetet och vi blev vänner innan vi blev tillsammans. Så han skäms verkligen inte för att jag är några storlekar större. Innan jag träffade honom hade jag inte varit ute i dejtingvärlden. Så jag har liksom missat hela den grejen (och förhoppningsvis kommer att fortsätta att missa ;) ). Jag tror väll att det handlar om tur när det är nätdejting som gäller, det fungerar ju för vissa men svårt att hitta någon som inte bryr sig om vikten. Sen kanske det bästa (har ju ingen erfarenhet iof...) att hitta en partner via ett gemensamt intresse. Då brukar man ju hitta hyfsat vettiga killar. :)
Det är klart att hullet spelar roll i dejtingvärlden. Min erfarenhet är att det här med vikt är rätt känsligt för många och eftersom det inte är lika socialt accepterat för en kille att uttala sig negativt om sin egen kropp offentligt så blir det liksom lite extra laddat när det väl kommer upp. Jag har inte dejtat en enda kille som inte haft issues med sin egen vikt, oavsett hur de ser ut. Ofta blir det väl så att de tycker att man själv borde "ta hand om sin kropp" bättre eftersom de själva är så besatta av det. Jag tror inte att det är typiskt killar, det finns säkerligen tjejer som fungerar likadant. Det är vikthetsen i samhället som får människor att projicera sina egna besattheter på andra. De tycker illa om tjockisar eftersom de hatar den sidan hos dem själva. Tror jag.
/Jenky
För övrigt håller jag med Andrea, det bästa sättet att träffa en partner är nog genom ett gemensamt intresse. Förhoppningsvis träffar man då någon som faktiskt inte bryr sig, eller inte låter det spela någon roll, om man är tjock eller smal, utan som gillar en för den man är. Att dejta någon enbart efter hur den ser ut (typ mulligt.se), känns ju inte som något som håller i längden. Man vill ha lite mer än bara utsida liksom. Men jag förstår verkligen att folk blir desperata och vänder sig till såna sidor när man inte blir accepterad på andra ställen. Folk är ju idioter överlag på dejtingsidor.
/Jenky
Andrea: Vad fint att bli vän först, det tror jag är en bra start! Och ja, gemensamma intressen är nog ett väldigt bra sätt. Tyvärr har det mest varit bögar och farbröder i det jag har engagerat mig i, haha! Jag hoppas för övrigt också att du slipper det här tröttsamma dejtandet.
Jenky: Ja, det är nog så att många karlar har egna issues. Och att ha en snygg tjej blir för män lite extra status om de är osäkra på hur de själva ser ut, det är nog överlag mer statusfyllt för män än för många kvinnor att ha en partner som är attraktiv i andras ögon.(Patriarkat osv.) Och det du skriver om att de hatar den sidan hos sig själva har jag inte tänkt på tidigare, men det låter mycket rimligt!
Nä helst skulle jag skippa mulligt.se helt och hållet, men jag har faktiskt hittat ett par bra kamrater där. Vettiga tjockislovers som inte har en fetisch för tjocka, utan helt enkelt går igång på tjocka tjejer men inte vilka tjocka tjejer som helst.
Ja, alla är nog inte idioter men det är lätt att dra alla över en kam. :D Och på tal om mulligt; "jag känner din väninna!!!". :D
/Jenks
Jag har ju, precis som Andrea, missat det här med nätdejting. Och glad för det är jag, verkar jättejobbigt :( Rent spontant så känns det som om det blir mer utseendefixerat online eftersom utbudet på människor blir i stort sett obegränsat. Man kan ju ragga på hur många och vem som helst, och uppföra sig som ett svin eftersom man är skyddad bakom en skärm. Jag tror också på att träffa partners genom intressen eller bekanta, men det är inte så jäkla lätt det heller. Allra helst inte när var och varannan människa är idioter.
Vad beträffar tjockisbemötande: när jag bara var lite halvtjock så fick jag uppskattning från höger och vänster, men nu när jag är rejält tjock så får jag väldigt sällan (i stort sett aldrig) höra en komplimang om mitt yttre. Varken av kvinnor eller män. /thunsorken
Jag hade tur som faktiskt hittade en sån där otroligt bra kille som inte bryr sig om att jag har lite mer kött på benen än normviktiga tjejer. Det kanske ska nämnas att han är en kille på 50 kg som i hela sitt liv tränat både innebandy och hockey, är nu enbart tränare.
Nu kommer lite sånt där tråkigt viktsnack: Jag har tidigare ätit LCHF-kost för att gå ner i vikt. Jag har gått ner en hel del och har nu fått en midja och skitsnygga kurvor. Nu är jag mycket osäker på om jag egentligen vill gå ner nåt mer. Jag har ju blivit så jävla snygg! Och vad säger att det kommer se bättre ut bara för att jag blir smalare? Ingenting! Jag vill ha mina bröst och min rumpa!
Min kära sambo måste ha gillat det också för vi är lyckligt förlovade sen 1,5 år tillbaka :)
Jag har genom nätdejting träffat en del snubbar. En nekade mig direkt när vi tog i hand. "Din kropp är äckligt" fick jag höra. En annan snubbe vågade inte erkänna för omvärlden att han var attraherad av en tjock tjej. Sen har jag stött på en hel hög som gärna ligger med tjocka tjejer men inget mer av rädsla för vad andra ska tycka. Så jag tror definitivt att "allt hänger på självförtroendet" är en urtvättad ursäkt för att gömma tjockishatet så många känner.
Nu har jag i och för sig en snubbe som inte skäms för att vara attraherad av mig. Och som tillhörde dom där ynka 3 % du pratade om. Men jag kan tänka mig att många tjocka tjejer ger upp efter x antal idioter och antingen bantar eller tror sig bli utan partner. Ibland vill man bara skrika av ren frustration över mänskligheten!
För övrigt måste jag säga att din blogg är inspirerande och intressant. Du verkar vara en fantastisk människa. :)
Thunsorken: Fast internet är åtminstone bra mycket bättre än krogen! Där är det ju enbart köttmarknad. Via nätet har jag ju hittat finisar också, även om det ändå inte funkat. Och jag ska bli bättre på att berätta hur fin du är. För det är du, slank som tjock är du superfin! Men visst är det trist att folk dömer en så.
Zanna: Så länge du själv är nöjd och mår bra tycker jag du ska se ut som du gör! Ingen kropp är mer rätt eller bättre än någon annan. Och kul att du fann en så fin och bra sambo!
Nathalie: Herregud... Vilka människor det finns! Jag blir förbannad, både för din och min skull. Och för alla tjockisars skull. Alla kan inte attraheras av alla, men lite grundläggande respekt kan man åtminstone begära.
Verkligen frustration. Men jag blir peppad av att höra att du (och ni andra som skrivit) har hittat fina partners.
Och tusen tack! Vad himla glad jag blir! ^-^
Jag upplever att det är extremt lätt att få ligga. Har inte dejtat speciellt mycket men jag tror verkligen på det där, folk klarar inte av att hantera omvärldens reaktioner. Mycket trist. Jag är faan skitbra på massa sätt. Och att det sitter i självförtroendet tror jag är lögn. Till viss del självklart men att det bara hänger på det tror jag bara inte på.
Jag får väldigt ofta höra "men du är inte tjock, du är bara kurvig och kvinnlig/har kurvor på de rätta ställena!" (Tom av en läkare...) och det faktiskt ganska fruktansvärt. Man är inte mindre kvinna "utan" kurvor eller med.
Har inget problem med att människor gillar smala, alla har ju olika preferenser, jag också. Problemet blir när man verkligen inte VÅGAR. Skitsorgligt, man kanske går miste om kärlek liksom.
Hatchetface: Ja, att fixa ligg är lätt! Just eftersom man då oftast bara är i en sängkammare, de behöver inte stå för att de är med en tjockis. Och ja! Det är ju helt sjukt att en läkare säger så! Man är kvinna om man identifierar sig som kvinna, men det räcker ju inte - man ska vara kurvig men inte tjock, slank men inte spinkig, inte vara för plattbröstad men inte ha för stor byst. "Kvinnlig", vilket jävla bullshit.
Precis! Skitsorgligt är ordet. Oavsett vad man gillar borde man kunna stå för det, utan att vara rädd att få skit för det.
Skicka en kommentar