MEIN GOTT! Vilken textmassa!

När jag var yngre var jag fullkomligt övertygad om att det inte fanns någon i hela världen som kunde vara attraherad av tjocka tjejer. Eller ja, kanske i någon primitiv by i Afrika, där Venus från Willendorf fortfarande var idealet. Sedan hamnade jag av en slump på en amerikansk dejtingsajt för tjockisar och deras beundrare, och jag blev alldeles paff! Karlar! Massor av karlar! Och fruntimmer! Och allihopa gick de igång på tjocka tjejer!
Något år senare hittade jag till en svensk dejtingsajt för tjocka brudar, mulligt. Den är rätt taffligt uppbyggd, och det är mest raggarkillar med tribaltatueringar där, och en hel drös med white trash-tjejer som visar tuttsen för att lyckas snärja sig en raggare med tribaltatueringar.
Ytterligare något år senare startade Stor och vacker, en nattklubb för tjocka män och kvinnor, och deras beundrare. Efter en tid drog de även igång ett community under samma namn, så jag registrerade mig där också. Det är numera nedlagt, både klubben och sajten, och det var nog lika bra med tanke på hur mycket interna stridigheter som förekom i den ganska lilla kärnan av märkliga människor som gick på varenda tjockisdisko som ordnades.

Ja, vart vill jag komma med detta? Jo. Jag har skrivit med, och vid några tillfällen träffat, trevliga människor från dessa tjockisraggarsajter. Så det har absolut givit mig något, detta sökande i cyberrymden. Men även en insikt jag inte hade innan, nämligen att det finns ideal även inom världen av tjockislovers. Visst, det finns en del som främst gillar stora magar. Eller italienaren som gav mig komplimanger för att jag hade så underbara "thick, white legs". Och ett väldigt litet fåtal som mest går igång på smarta och softa tjejer, oavsett kroppsform. Men i de flesta fallen är det samma kroppsbyggnad som gäller, nämligen:

* Rejält tilltagen rumpa och höfter.
* Markerad midja.
* Enorm byst.

När jag nu på senare år börjat läsa fatshionbloggar har jag sett nästan samma (dock inte lika vulgära och överobjektifierade) ideal, främst bland plus size-modeller. Alltså, de plus size-modeller som är tjocka på riktigt - de flesta är ju bara alldeles normalbyggda, lite småknubbiga. Typ storlek 40-42?

Och jag tänker tillbaka på när jag var en ung tjockis, som inte trodde att det fanns någon enda människa som kunde gilla tjockisar. (Vilket iofs är lite märkligt eftersom min ena storasyster är tjock, och hon har då alltid haft en drös beundrare efter sig.) Och jag tänker tillbaka på glädjechocken när jag fann den där amerikanska sidan. Och jag inser att man aldrig kommer ifrån idealen. I den "vanliga" världen är jag för tjock så där rent allmänt, i tjockisvärlden har jag fel former och proportioner. Lägg av med era jävla fascistiska, själadödande ideal! Vafan. Ni får gilla precis vad ni vill, men måste ni hålla på och... hålla på? Kan man inte bara få se ut som man ser ut? Tjock, smal, mittemellan, muskulös? Eller som jag, sälformad? Jag är faktiskt förbannat trött på att aldrig duga.