tisdag 14 maj 2013

Olika attityder inom vården.

Springer hos olika vårdinstanser titt som tätt, och senaste månadens besök har speglat några inställningar vad gäller tjockisar.

Först var jag på vårdplaneringsmöte med bl.a. min psykiatriker och min kurator. Läkaren tog upp min vikt på det gamla tjatiga viset, utan egentlig anledning. Bara sådär apropå ni vet, sa att jag borde gå ned i vikt - utan att motivera det. Han är ju ändå läkare för mina psykiatriska problem,  så jag sa att jag mår sämre psykiskt av att höra att jag måste gå ned i vikt, att vikten inte spelar någon roll för mig. Min kurator bistod snabbt, och sa att om vi ska tala om min vikt ska vi göra det -endast- när det är medicinskt berättigat, att jag är vacker som jag är och att jag inte bara har rätt att känna så, utan även att det är bra att jag gör det.

Någon vecka senare träffade jag min diabetessköterska.  Hon kollade standardgrejer som blodtryck och slikt, och sedan frågade hon lite osäkert om vi kunde ta mitt midjemått. "Javisst!" sa jag. "Jag vet att jag är tjock, jag har inga problem med att vara tjock. Det är doktorerna som har problem med att jag är tjock." Hon såg ganska lättad ut, och svarade att det var en bra inställning, att läkare kan vara lite på det viset men att vi alla är fina som vi är.

En tid senare träffade jag min nya husläkare och han tog naturligtvis upp min vikt, sa att det vore bra om jag kunde gå ned lite. Jag svarade som vanligt något i stil med "Äh jag bryr mig inte" och han sa bara lugnt "Jag förstår. Men om du går ned i vikt är det stor chans att din kropp kan få fart på insulinproduktionen igen."

När jag träffade första läkaren blev jag bara ledsen, kände mig påhoppad eftersom han verkligen inte hade någon anledning att tala om min vikt. Dessutom är han min psykdoktor och borde ha läst i mina journaler att jag haft ätstörningar och extremstarkt självhat sedan mellanstadiet, men ganska nyligen börjat må bättre vad gäller det. Därför kändes det extra känsligt - psykvården har velat att jag ska börja gilla mig själv, jag har gått i terapi sedan tonåren - men när jag väl börjar tycka att min kropp kan duga visar det sig att samma vård nu vill att jag ska ändra på mig. Men jag blev väldigt glad att min kurator stod upp för mig, att hon verkligen stod på min sida.
När jag träffade diabetessköterskan blev jag på bra humör! Det kändes som att hon kanske haft lite samma tankegångar själv, och som kvinna har hon säkerligen - oavsett vikt - blivit utsatt för kroppshets hon också.
Den andra läkaren hade en bra inställning, han lyssnade på mig och accepterade min åsikt, och höll sig till rena fakta vad gäller övervikt och diabetes typ 2. Det är så jag vill ha det, fakta! Jag vet att typ 2-diabetes ofta förbättras av viktnedgång, och det är såklart bra att han berättar vad som kan hjälpa mig! Det är läkares fördomar och opåkallade vikttjat som stör mig och gör mig ledsen.

5 kommentarer:

tönten töntsson sa...

Har inte behövt ha så mkt kontakt med vården, men det här påminner mig lite om när jag gick till en gynekolog förra året och hon konstaterade min PCOS. Hon sa typ "jag VET att det här är väldigt lätt för mig att säga, men det brukar rekommenderas att försöka gå ner i vikt när man har PCOS för att minska hormonproduktionen...", nästan lite som om hon skämdes för att säga det. Där var det ju relevant och framfört på ett väldigt finkänsligt sätt, tycker jag.

Anonym sa...

Jag tycker att det är befriande att höra att du fått viss förståelse angående övervikt inom vården. Du har väl varit ganska skonad från vikthets inom vården om jag inte minns fel? Du vet ju redan att jag i princip aldrig varit på ett läkarbesök utan att bli påhoppad. Jag tycker inte att de ska ge nån jävla fakta heller. De flesta tjocka vet redan all fakta kring övervikt och hälsa. Jag antar att du också redan visste att diabetes 2 blir bättre av viktnedgång? Nämnde hen även att man nu upptäckt att även de som genomfört gbp får tillbaka sin diabetes inom ett par år igen (ävdn om de håller vikten)?

Thunsorken

Anonym sa...

Bra inlägg, Gretch.
/Jenk

Nat sa...

Åh, vad glad jag blev att jag läste detta inlägget just idag. Ska i morgon träffa min läkare som är ett fördomsfullt as och nu känner jag mig lite extra peppad till att stå upp för mig. Något jag är så otroligt kass på när det kommer till läkare. Så heja dig, för att du är så bra!

Gretzel. sa...

Ebba: Just! Lät som en bra gynekolog :)

Thunsorken: Jag tycker nog att det är ok att de nämner det på ett respektfullt vis. Även om det är tröttsamt att höra! Men ja, jag har absolut blivit förskonad! Förstår verkligen att du inte vill gå till läkare.
Det kände han nog inte till, och han har inte nämnt gbp överhuvudtaget. Varför kommer den tillbaka? Låter ju jättedumt!

Jenk: Tack! :)

Nat: Vad bra! Tusen tack!